elitidrottare - liv eller inget liv??
Jag har precis tittat på andra avenyn. ag tror att det är fler än jag som får rysningar och känner en viss avundsjuka på dessa elitidrottare och deras resultat.
Jag har alltid drömmt och drömmer också fortfarande att vara en riktigt elitidrottare. Varje gång jag ser skidskytte drömmer jag mig bort till den världen. Tänk att få stå på startlinjen i världscupen eller ännumer få åka över mållinjen som vinnare. Så känner jag varje gång jag ser skidskytte, skidor, friidrott mest individuella idrotter. Visst så har man ju drömmt om att få spela i landslaget i fotboll också.
Emma Igelström sa i dagens program att det folk kommer att komma ihåg mig för är inte mina vm guld det är mina ätstörningar. Jag skulle bara så gärna vilja säga till henne att det absolut inte är så. När jag tänker på henne tänker jag på den gången hon simmade under 30 sekunder på 50m bröstsim.
Men baksidan av alla framgångar då? Förutom Igelströms ätstörningar och Tina Nordlunds ätstörningar mm . Det som jag skulle kankse tycka vara tyngst med att vara elitidrottare.
Susanne Gunnarsson och någon annan satt och pratade om hur de levde när de var mitt uppe i allt. Om vad de åt eller ännu mer vad det INTE åt. Vad de INTE drack. Vad de inte gjorde. Ingen kan någonsin ta ifrån dem deras reslutat deras framgångar, men vad hade de ör liv?? Träna på heltid skulle jag också drömma om att få göra. Men jag skulle också vilja leva ett liv. Kunna gå ut med kompisar på helgerna ibland. Kunna fira jul, påsk, midsommar och andra sådana helger.
Jag tror att jag trots allt trivs bra i mitt idrottarliv även om det är tok långt ifrån ett riktigt elitidrottarliv. Jag kommer aldrig vinna något vm, os eller em guld. Men jag har en chans att vinna div 2 och kliva upp i div 1 i år. Jag har en chans att ha en otroligt rolig säsong med världens bästa lag det här året!
Jag har alltid drömmt och drömmer också fortfarande att vara en riktigt elitidrottare. Varje gång jag ser skidskytte drömmer jag mig bort till den världen. Tänk att få stå på startlinjen i världscupen eller ännumer få åka över mållinjen som vinnare. Så känner jag varje gång jag ser skidskytte, skidor, friidrott mest individuella idrotter. Visst så har man ju drömmt om att få spela i landslaget i fotboll också.
Emma Igelström sa i dagens program att det folk kommer att komma ihåg mig för är inte mina vm guld det är mina ätstörningar. Jag skulle bara så gärna vilja säga till henne att det absolut inte är så. När jag tänker på henne tänker jag på den gången hon simmade under 30 sekunder på 50m bröstsim.
Men baksidan av alla framgångar då? Förutom Igelströms ätstörningar och Tina Nordlunds ätstörningar mm . Det som jag skulle kankse tycka vara tyngst med att vara elitidrottare.
Susanne Gunnarsson och någon annan satt och pratade om hur de levde när de var mitt uppe i allt. Om vad de åt eller ännu mer vad det INTE åt. Vad de INTE drack. Vad de inte gjorde. Ingen kan någonsin ta ifrån dem deras reslutat deras framgångar, men vad hade de ör liv?? Träna på heltid skulle jag också drömma om att få göra. Men jag skulle också vilja leva ett liv. Kunna gå ut med kompisar på helgerna ibland. Kunna fira jul, påsk, midsommar och andra sådana helger.
Jag tror att jag trots allt trivs bra i mitt idrottarliv även om det är tok långt ifrån ett riktigt elitidrottarliv. Jag kommer aldrig vinna något vm, os eller em guld. Men jag har en chans att vinna div 2 och kliva upp i div 1 i år. Jag har en chans att ha en otroligt rolig säsong med världens bästa lag det här året!
HJÄRTA FÖR LAGET
Kommentarer
Trackback
