kina

Mamma hade spelat in programmet om Lars Winnerbäck till mig så jag såg det idag. Kändes helt jätte konstigt att se. Min första kärlek kan man säga, som varit i skuggan i något år. Fick sånna underbara känslor när jag tittade på det programmet. När publiken kunde varje textrad och när Lasse bara ler till publiken. Som så många gånger förr kände jag lyckan ända längst in. Men de största känslorna fick jag när han började sjunga låtar från SÖNDERMARKEN. Det var min första Lasse skiva. Jag minns när jag, Lotta och Maja lyssnade på den skivan som mest. Det var sommaren, men jag kan inte sätta fingret på vilken sommar det var. Så fort jag hör den tänker jag på den sommaren, på österängskvällarna och på killarna som var en del till att vi skulle börja lyssna på Lasse för det första. Sjuka minnen man får bara av att se honom i ett program.

Det roliga var också att jag säkert inte lyssnat på Lasse på ja kanske ett år. Så när han står där på scen i tv-rutan och sjunger låt på låt så kan man ändå texten. Textraderna som fanns där när vi var på konserterna de finns fortfarande kvar! Nu ska jag lyssna på söndermarken och njuta av hela skivan!